Sexköpslagen – bara svensk dubbelmoral
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-13
Alice Teodorescu, jurist och debattör: Antingen ska både säljare och köpare straffas, eller gå fria
Det råder en smaklös moralpanik i Sverige. Att köpa sex är fult. Att vilja sälja sex är otänkbart. Att som kvinna ha många sexpartners, utan att ta betalt, är däremot ett tecken på kvinnlig frigörelse. Det är penningtransaktionen i kombination med sexualitet som är dynamitlösningen.
I den pågående historien om Sven Otto Littorin finns många häpnadsväckande delar. Händelsen ställer också behovet av en seriös debatt kring sexköpslagstiftningen på sin spets. Sverige är en demokrati och av Regeringsformens 1 kap 1§ följer att ”Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt”. Den grupp som givits allmän och lika rösträtt är alla vuxna, svenska medborgare som fyllt 18 år och som är eller har varit bosatta i Sverige.
Dessa människor, bortsett från de som handlar under påverkan av en psykisk störning, har förvaltare eller är i konkurs, har därutöver av lagstiftaren tillerkänts rättshandlingsförmåga, det vill säga en förmåga att ingå bindande avtal eller att företa andra rättshandlingar. I denna grupp finns således de flesta vuxna kvinnor och män i vårt land.
Lagarna syftar till att styra medborgarnas beteende genom att få dem att aktivt göra något eller avstå från något annat. Därigenom ska människor hindras från att skada andra människor.
I vårt land föds vi därutöver som fria individer med rätt till vår egen kropp.
Som jurist är jag bekant med många av de lagar och regler som enligt ovan ska tillförsäkra oss våra rättigheter och skyldigheter som medborgare. Bland dessa lagar finns dock en del som kan betecknas som morallagar, det vill säga lagar som är en produkt av lagstiftarnas för stunden rådande politiska korrekthet, fördomar och föreställningar. I vissa delar av världen stenas kvinnor som visar benen, i Sverige straffbeläggs män som köper sex. I båda fallen är det fråga om moral.
Om man utgår ifrån, vilket man inte alls bör göra, att ”Annas” uppgifter om ex-ministerns timmar med henne är sanna uppstår följande intressanta aspekt. Tänk om majoriteten av de sexköp som genomförs i Sverige görs av kvinnor som ”Anna”, alltså kvinnor som frivilligt och med visst mått av kräsenhet väljer ut vilka män som de mot betalning ska ha sex med? Tänk om majoriteten av de män som köper sex är trevliga män som aldrig skulle göra en kvinna illa? Är det alls ett problem om helt vanliga människor ingår den här sortens avtal helt i enlighet med sina i övrigt av staten givna rättigheter? Vem är offer och vem är förövare?
Som lagstiftningen utformats i dag är den som säljer fri och den som köper kriminell. Enligt min mening bör bägge parter straffbeläggas eller så bör bägge gå fria.
Historien om den påstådda sexaffären är en skandal. Men inte på grund av det som eventuellt hänt, utan på grund av den unkna syn på människors fria val som råder i Sverige.
Sverige är ett land dränkt i dubbelmoral. En dubbelmoral som dessvärre inte är detsamma som en dubbelt så bra moral.
Alice Teodorescu